Flamenco spelar en viktig roll i den andalusiska kulturen. Flamenco är en konstform med mycket känslor och passion, dans, sång och gitarrspel. Det är många som älskar flamencons hetta och känslosamma sånger och musik. Men var kommer den ifrån och vad betyder egentligen ordet?

Det finns många teorier men ingen vet helt säkert varifrån flamencon kom ifrån.

Flamenco – människor från Flandern

Ordet Flamenco betyder ”människor från Flandern” på spanska (Flandern är en del av Belgien idag). Uttrycket ”flamengo” användes under 1500-talet för att beskriva den södra regionen av Nederländerna för att särskilja den från den norra delen (Holland). Många spanska romer tog värvning i armen och reste för att strida för den spanska kronan i Flander-armén. Genom att ta värvning fick männen och deras familjer en hel del fördelar när de återvände till Spanien. På den tiden fanns det en mängd lagar och regler som begränsade livet för romerna och dessa gällde endast i begränsad omfattning för dem som hade varit i armén. En teori är att flamenco ursprungligen refererade till de romer som innehade sociala privilegier som andra inte hade, därefter utvecklades betydelsen till att omfatta den musik och dans som mestadels utövas av romer.

En annan teori handlar om att ordet skulle komma från den spansk-arabiska termen fellah mengu som betyder ungefär utvisad jordbrukare och refererar till de invånare som tillhörde den islamistiska tron som bodde i Andalusien och de Morisker som flydde tillsammans med de nytillkomna Roma-folket (romer).

Eldigt temperament

Och ytterligare en teori är att ordet kommer från det spanska ordet för eld eller låga. Tanken är att ordet kan ha använts för att beskriva ett eldigt temperament något som man ofta ansåg att romer eller gitano hade medan de spelade och dansade. Gitano är det spanska ord som används för romer.

Även om det inte är helt klarlagt vart ordet Flamenco har kommit ifrån är det klart att konstformen Flamenco ursprungligen utvecklades av spanska romer. Man tror att romerna ursprungligen kom från Indien.

Idag är intresset för och kärleken till Flamenco-konsten spridd även utanför Spanien och romerna. Visste du till exempel att det finns fler dansateljéer där man lär ut flamencodans i Japan än det finns i Spanien? Japan kallas ibland Flamencos andra moder och många Japaner går och lär sig dansa flamenco.

Japansk kärlekshistoria

Japanerna förälskade sig i den uttrycksfulla konstformen under 1920-talet och senare efter andra världskriget fördjupades förälskelsen. Musiken uppvisar en del rytmiska liknelser med viss japansk musik och är därför bekant för japaner. Och eftersom flamencon är en konstform med starka känslouttryck attraherar den det japanska folket som av tradition är mycket återhållsamt med uttrycksfulla känslor. Man kanske skulle kunna säga att japanerna i den uttrycksfulla flamencon hittar ett konstnärligt, accepterat sätt att uttrycka starka känslor och att via flamencon få en möjlighet att komma närmare sig själva.

Framför allt japanska kvinnor har tagit flamencon till sina hjärtan och ofta är majoriteten av publiken vid flamenco-föreställningar kvinnor. I början höll sig utövarna av flamenco i Japan sig nära originalet men numera finns japanska tolkningar av den spanska flamencon.

Längtan och melankoli

Så, vad är då flamenco? Det är en konstform som består av både sång, dans och gitarr men dessa kan utföras en och en eller tillsammans. Ofta handlar uttrycket om ensamhet, längtan och hjärtesorg. Det finns många, många variationer och man tror att uppträdandena började på caféer i Sevilla. Uppträdandena blev så populära att flamencon spred sig till hela Andalusien.

Det finns också många sånger och de går från de mörkaste och mest melankoliska (Cante Jondo) till glada och lättsamma varianter (Cante Chico). De sånger som inte passar in vi varken den melankoliska kategorin eller den gladare kallas Cante Intermedio.

Många människor associerar dock flamencon med danserna och precis som med sångerna finns det många versioner. Det finns en uppsjö av olika tekniker och rörelser som dansaren (bailor) måste följa men det allra viktigaste delen är dansarens förmåga att uttrycka sina känslor. Dansaren ska uttrycka och visa sina innersta känslor och lyckas förmedla dem på ett sådant sätt att publiken kan känna igen sig och relatera. Ju mer känslosamt och uttrycksfullt, desto mer intressant och spännande är det att se på.

Fotarbete

Titta gärna lite extra på dansarens fötter och händer. Taconeo – den delen av dansen då dansarens klackar går i golvet i ett rytmiskt mönster. Det är den svåraste delen av dansen. Och många av dansstegen ackompanjeras av handklappningar eller ljudet av träkastanjetter.

Flamenco kan vara bara en ensam gitarrist eller en hel grupp med sångare, gitarrister och dansare uppklädda i typiska klänningar och kostymer. Det är en fantastisk upplevelse att se ett flamencouppträdande. Det är lätt att hitta en show i alla lite större städer i Andalusien. Dels hålls större föreställningar på olika typer av scener men det finns ofta också mindre föreställningar på caféer och restauranger.