MiMove-bloggen har pratat med Helena som gjorde en helomvändning och flyttade till Portugal som nybliven pensionär. Nu lever hon ett härligt pensionärsliv i Ferrugudo.

Hur vill vi att vårt pensionärsliv ska se ut?

Redan för 20 år sedan började min man Bengt och jag prata om vad vi skulle göra när barnen flyttat ut och så klart när vi blev pensionärer. Då bestämde vi att vi skulle sälja villan utanför Stockholm och köpa en lägenhet mer centralt och samtidigt behålla vårt landställe utanför Tranås i södra Sverige för ett bekvämt pensionärsliv. Och när barnen drog så gjorde vi just så, vi flyttade in till stan.

Vi bodde så ett tag och det var bra och praktiskt men på något sätt så kändes det inte som om detta skulle vara vårt pensionärsliv. Vintrarna var inte riktigt som de varit tidigare. Det var trist väder och även om det är mysigt att åka skidor någon vecka var det förfärligt övriga vintermånader.

Längtade efter värmen

Några affärsbekanta frågade om vi inte skulle flytta till Portugal istället för att uthärda det svenska vädret och det satte igång våra tankar. Vi funderade på var i världen vi skulle kunna tänka oss bo om vi skulle bo någon annanstans. Vi har två döttrar och fyra barnbarn så vi ville inte bo för långt ifrån dem. Då gick ställen som Thailand och Filipinerna bort. Vi ville gärna vara i Europa men det skulle vara varmt och skönt. Då blir det ju bara medelhavsområdet kvar att överväga. Vi ville gärna att det skulle vara kort startsträcka för att komma in i den lokala vardagen och att vi skulle känna oss välkomna.

Vi uppfattade både Spanien, Italien och Frankrike som härliga men att befolkningen inte alla gånger var särskilt förtjusta i turister. Framför allt skandinaver tycks ha fått ett ganska dåligt rykte. Det var något vi inte uppfattade alls med Portugal. De gånger vi hälsat på bekanta som bor där och också när vi varit där med jobbet har Portugal och portugiserna tagit emot oss med öppna armar.

Vi har mött så vänliga och trevliga människor så Portugal blev snabbt vårt förstahandsval. Dessutom pratar många engelska och förväntar sig inte att besökare ska kunna tala portugisiska och då blir det ännu enklare att komma in i det nya landet. Att skatteavtalet med Sverige är förmånligt var positivt men inte alls avgörande, utan språket och vänligheten var det viktiga förutom klimatet.

Klimatet viktigast

Klimatet var viktigt och vi ville gärna att det skulle vara skönt på vintern och vi tittade därför på Algarvekusten. Under 2014 – 2015 tittade vi lite mer målinriktat, vi kikade en del på nätet och framför allt i området kring Tavira där det är lite mindre blåsigt. Under tiden besökte vi också Köpa Hus Utomlands-mässan och hade knutit några kontakter.

Ursprungligen tänkte vi att vi skulle börja med att långtidshyra men vi hittade inga bra uthyrningssajter men tänkte att det löser vi när vi är på plats med hjälp av människor som bor där. Vi satte av en vecka under våren 2015 och åkte ner och kikade. Vi ville verkligen ha det genuina Portugal utan skräniga turister och började titta på landsbygden. Det var så vackert, vi såg fantastiska ställen, några riktiga örnnästen och underbara gårdar. Men vi insåg också att landsbygden inte var för oss. Vi må vara pensionärer men vi är aktiva och gillar liv och rörelse och landsbygden var helt enkelt för tyst och lugnt för oss.

Utforskade kusten

Vi åkte tillbaka till kusten och började utforska Tavira och när vi inte hittade något vi gillade där ringde vi fler mäklare och åkte längs med kusten mot Lagos. Vi passerade en hel del områden skapade helt för turister och utländska köpare och mycket såg lite likadant ut. Men sista dagen kom vi till den lilla fiskebyn Ferragudo som liksom hänger på en bergssida och ligger 5 minuter från stranden. Vi blev förälskade i byn och åkte hem och började leta ännu lite mer målinriktat nu när vi visste mer om var vi ville vara.

Vi förvånades över hur lite hjälp vi fick av mäklarna och hur svårt det var att hitta information och på den tiden fanns ju inte MiMove. Vi lyckades ändå hitta några objekt på egen hand och så åkte vi och tittade. Ofta åkte vi om varandra. Bengt kunde åka ner först och hitta något han verkligen gillade och så åkte jag ner och tyckte inte alls om det och vice versa. Så det blev en ganska lång process. Under sommaren 2016 hittade jag ett hus som jag gillade och kände att ”här skulle vi kunna bo”. Bengt åkte ner och tyckte lika dant. När vi köpte huset hade vi inte sett det tillsammans ännu.

Köpte direkt istället för att hyra

Det blev alltså att vi köpte på en gång istället för att hyra. Och det blev ett byhus som ligger mitt i byn, 50 meter från torget. Byn är ganska liten, har bara 2500 invånare och de flesta är portugiser även om det också finns en del svenskar, britter och holländare. Men byn är fortfarande väldigt genuin, fiske är fortfarande huvudnäring och det går små gummor i svarta kläder på de smala gatorna. Vi lämnade Sverige kring nyår 2016-17 och den 4 januari 2017 flyttade vi in.

Vi valde att göra en besiktning och det kändes tryggt. Men trots det och att vi pratat med ägaren och kollat räkningar visade det sig att huset inte gick att värma upp på ett rimligt sätt. Vi höll på att frysa ihjäl i början. Vi hade köpt ett hus inklusive ett före detta stall som grannhus och vår tanke var att vi skulle slå ihop byggnaderna för att få ett lite större hus men insåg på grund av uppvärmningen att det inte skulle fungera.

Totalrenovering

Men även om vi inte skulle slå ihop byggnaderna helt behövde allt renoveras och då ställdes vi inför ny frustration. Arkitekten vi kontaktade tyckte jobbet var för litet för att vara intressant och arbetsledaren som vi kontrakterade fungerade inte alls. Vi, två äldre apotekare, fick helt enkelt driva bygget själva och det gick över förväntan bra. Mäklaren uppskattade kostnaden för renoveringen till en summa som jag sedan dubblerade för att hamna lite mer realistiskt. Men i slutet har renoveringen kostat fyra gånger den summan.

Som att bo i en grusgrop

Vi gjorde inte mycket annat än levde med bygget ända till oktober samma år. Ibland hade vi inte rinnande vatten och det var som att bo i en grusgrop stundtals men på det hela taget är vi superglada att vi var där under hela bygget. Vi hade inte klarat det på distans med alla beslut som skulle fattas. Och dessutom behövde vi bo i huset för att få en känsla för det och atmosfären. Jag är ganska stolt över att vi klarade det och att vi har ett så fint hus nu!

Jämförde mål för vårt pensionärsliv

När vi väl hade bestämt oss för att flytta valde vi att var för sig skriva ner de mål vi hade med flytten. Tursamt nog visade det sig att vi hade ungefär samma önskemål: kultur, vänner, träning, hälsa, lära oss språket. Vi hade varit särbos under många, många år. Att vänja oss vid att leva under samma tak igen är också en ny fas i livet.

Första året gick åt till bygget, andra till att resa och få besök. Nu känns det som om lugnet infunnit sig lite mer. Nu har vi kommit igång med träningen, Bengt spelar lite golf, vi vandrar tillsammans och vi försöker lära oss språket. Vi har fått några portugisiska kompisar men skulle gärna ha fler. I övrigt umgås vi mest med nordeuropéer.

Vill kunna prata portugisiska

Just nu är min ambition att lära mig språket tillräckligt väl för att tala med Daniel på den lokala baren. Han är född på den här gatan och vet allt om vårt hus men han kan bara prata portugisiska. Jag försökte med en översättningsapp men det visar sig att han inte kan läsa eller skriva. Den enda möjliga vägen till kommunikation är att jag lär mig portugiska. Det är en riktig drivkraft, jag är så nyfiken på allt han kan berätta!

Vårt pensionärsliv blev annorlunda mot vad jag kanske hade trott och jag älskar det. Vi ångrar inte en sekund att vi vågade flytta hit. Det är härligt klimat, genuin by, vänliga människor och en helt annan livskvalitet.