Yoga visar vägen till Spanien

MiMove on 2019-07-26

Den här veckan på MiMove-bloggen skriver Maria om hur yoga tog henne till Spanien. Missa inte hennes inspirerande berättelse:

För fem och ett halvt år sedan kom yoga in i mitt liv. Jag var på min första kundaliniyogaklass och när den var över visste jag; jag skulle bli kundaliniyogalärare. Det här skulle bli mitt liv. Och så blev det. Jag hittade en yogalärarutbildning, i London och anmälde mig till den. Det kom att innebära ett års pendlande mellan Stockholm och London. Sedan har det fortsatt. Jag ville veta mer, gå djupare in i yogans värld. Så jag har fortsatt utbilda mig. Men framför allt har jag skaffat mig en daglig praktik. Och det är kärnan i yogan, den egna praktiken och erfarenheten den ger.

yoga_mimove

Yoga öppnar upp

Yoga öppnade upp något inom mig, hjälpte mig att få kontakt med delar av mig som legat slumrande och även varit helt avstängda. Samtidigt som den öppnat upp har den stärkt mig, grundat mig och gett mig stadga. Det är klart att det svajar ibland och livet är besvärligt till och från även nu men lösningen för mig har blivit yoga, att sätta mig ned på yogamattan och lyssna in till var jag befinner mig och att göra min dagliga praktik.

Yoga_MiMove

Och kanske är det yogans förtjänst att jag tidigt på morgonen den 21 oktober 2017 hade modet att kliva in i avgångshallen på Arlanda. Jag hade två stycken tjugokilos väskor med mig, fullproppade, en tiokilos kabinväska och en liten handväska med pass och pengar och mobil. Utöver det hade jag två katter i varsin kattbur. De var inte lyckliga. De låg alldeles stilla i sina burar men jamade högt och ihärdigt. Många var de medresenärer som vände sina morgontrötta huvuden och storögt tittade åt vårt håll.

På väg till Spanien

Jag var på väg till Spanien, jag skulle flytta till Spanien, till Mojacar, en liten by i Andalusien på Spaniens östkust. Jag hade köpt en lägenhet därnere och hyrt ut min lägenhet i Stockholm. Och nu var jag på väg. Att jag började tänka på att kanske bo i Spanien hade med fler faktorer att göra. Dels var sönerna utflugna och jag ville till sol och värme. Dessutom kändes de mörka vintrarna i Sverige allt mindre lockande. Men Spanien var inte det enda land som jag hade i åtanke. Jag ville bo i Europa och ville ha så många soltimmar som möjligt om året. Det var så jag tänkte.

På kvällen innan jag avresan hade jag ringt och pratat med mina vuxna söner.

“Det är ju inte så långt, det tar ju bara några timmar med flyg …”  Jag undrar vem jag egentligen hade försökt lugna.

Behöver inte göra någonting

Ett drygt halvår tidigare hade jag varit nere i Spanien på semester. Men också för att se på några lägenheter. Jag fastnade för en liten lägenhet som låg uppe i bergen och utan mycket eftertanke köpte jag den. Något hade tagit över, något som var mer än jag, något som inte hade med rationalitet att göra. Men det fanns ingen tvekan om att jag skulle bo där. Jag minns att jag tänkte och sedan sa till vänner hemma att “lägenheten behöver inte renoveras alls”. Det var som om jag blivit temporärt och partiellt förblindad.

yoga_MiMove

Lägenheten jag köpte behövde, tvärtemot vad jag först tänkte, mycket omsorg. Så mycket tid har spenderats på att renovera. Väggar har slagits ut och satts upp. Både möbler och väggar har målats och golv har lagts. Köket med de röda diskbänkarna och mintgröna skåpen och mörkgröna och beige golvklinkers har bytts ut till ett platsbyggt kök med bruna bänkar och vita skåp. Och köksgolvet är numera att beige. Likaså är badrummet ombyggt. Från mörkorange kakel och ett badkar stort som ett rymdskepp och en toalett storlek extra large och ett badrumsskåp med vinklade speglar som får lustiga huset att blekna i jämförelse, till vitt kakel och dusch och en toalett storlek lite mindre. Det är klart att det har varit mycket jobb. Men renoverandet har också varit en väg in i Spanien, att förstå hur Spanien fungera.

Stjärnklar himmel

Nätterna är becksvarta häruppe, det finns ingen gatubelysning. Om kvällarna spelar cikadorna frenetiskt. Husen ligger inbäddade i bergen. Och himlen är stor och mörk och stjärnbeklädd. På mornarna hörs fågelkvitter genom mitt öppna sovrumsfönster och sneda solstrålar glider sakta men säkert över bergsryggen och in på min balkong. Katterna, de tidigare så olyckliga katterna ligger numera lojt i skuggan under dagarna, och som de vanedjur de är börjar de jama uppfordrande och cirkla runt mina fötter runt fem-tiden på eftermiddagen då de anser att deras middag ska serveras.

Yoga_MiMove

Det nya tar tid att förhålla sig till och hitta in i. För mig är yogan vägen men också meningen. Jag älskar yogan. Det betyder inte alltid att jag älskar att kämpa mig igenom ett yogapass. Det kan vara tufft inte bara fysiskt utan också känslomässigt och mentalt. För i yogan möter jag mig själv, det lätta och jobbiga. Men det har aldrig hänt att jag har ångrat att jag gjort ett yogapass. Yogan tar mig igenom det. Vad det än är. Ibland omedelbart, ibland tar det lite längre tid. Men yogan har alltid lösningen. Den löser och öppnar upp. För mig är det så.

Yoga i Spanien

Och det är klart att jag vill dela det jag tycker är fantastiskt. Så jag håller yogaklasser på ett litet yogacenter här i Mojacar varje vecka. Och i oktober ska jag och en väninna hålla en skrivar- och yogaretreat här nere, “Yttre och inre landskap”. Bland bergen Sierra Cabrera ligger Casa Rural El Nacimiento del Rincón, ett fantastiskt bed&breakfast, med organiskt odlade grönsaker och hemlagad vegetarisk mat och pooler med vatten från källor i bergen. Där kommer vi att befinna oss under en veckas tid och med hjälp av yogan och tillsammans med likasinnade kommer vi att ägna dagarna åt att utforska och skriva fram våra yttre och inre landskap.

Varför gör vi det vi gör? Varför flyttade jag till Spanien? Ja kanske var det solen och värmen.  Men kanske är det så att det finns större krafter än vi kan förstå som leder oss. Jag skulle aldrig ha kunnat förutse vad som skulle ske, alla möten med människor och vad de skulle innebära.

Yoga_MiMove

Alla nya sinneserfarenheter. Dofter; den söta och lite skarpa doften av apelsinträdens blomning, jasminens dånande doft, hur luften känns; när det är som varmast och den fuktiga luften är tung att andas, solen mot huden. Ljuden; hundarnas skall som ekar bland bergen, de främmande språken. Landskapen med bergen och slätterna som skiftar från grönt på vintrarna till gult och rött på somrarna. Havet som varje dag visar upp nya ansikten; ibland ryter hon, ibland viskar lockande och andra dagar ligger hon lojt och guppar längs stranden.

Följa mitt hjärta

Livet för och vi följer. Sedan försöker vi formulera oss rationellt så att vi gör det begripligt för oss själva och andra. Kanske det är så. Men det spelar kanske ingen roll hur det förhåller sig med det. Vad som dock spelar roll, för mig, är att jag lyssnar till och följer mitt hjärta. Och att kunna dela mina erfarenheter och få möjlighet att ta del av andras. Och där har vi yogan igen. Och skrivandet.

Beaches_MiMove

Yoga, det som öppnar upp och möjliggör lyssnandet inåt och sedan håller mig. Och så skrivandet, orden, det som fångar upp och ger form, det som möjliggör berättandet, delandet och delaktigheten. Och platsen mitt hjärta valde att göra det på är här i trakten av Mojacar i Andalusien, denna lite avlägsna del av den spanska kusten som inte är överexploaterad, en plats där allt inte är tillrättalagt. Utan här finns plats, plats att utforska både yttre och inre landskap.