Spanien har fantastiska stränder längs med hela kusterna. MiMove-teamet delar här med sig av några personliga guldkorn. Vilken strand är din favorit?

Spanien har mer än 8000 kilometer kust och en stor del är stränder. Många av stränderna har dessutom fått EUs Blå Flagg-märkning som visar att stränderna är rena, används miljövänligt och har god service. Spanien har fler stränder som har Blå Flagg än något annat land i världen.  Det är lätt att förstå att många älskar att sola och bada på Spaniens stränder.

En strand för äventyr

Först ut är Marias favoritstrand som vi hittar i Mojacar på Almeriakusten:

Mojacar playa är namnet på en ort som stäcker sig längs med kusten nedanför byn Mojacar Pueblo. Strandsträckan är nästan 20 kilometer lång och mycket bred på vissa ställen. Det är aldrig svårt att få en stor del av stranden för sig själv, inte ens under högsäsong. Längs med stranden ligger två hotell och strax nedanför kan det bli lite fler soldyrkare men det finns gott om plats på de andra stränderna. Jag älskar havet och ständer men är inte så förtjust när det blir trångt. Jag gillar också när det känns som om jag är lite av en äventyrare och hittar ”egna” stränder och vikar helt utan andra människor.

Mellan stränderna Las Ventanicas och Macena playa i södra delen av Mojacar playa går en vandringsled längs med berget. Landskapet är dramatiskt och mycket vackert. En gång i tiden bröt man järnmalm här och rester syns i skiftningar i bergsytan. Metallspåren glittrar i solskenet.

Att gå hela sträckan från Mojacar i riktning mot Macenas tar ca 20-30 minuter så det är inte särskilt långt. Ibland kommer cyklister på mountain-bikes i hög fart så det gäller att man är lite försiktig. Det saknas också räcken på många ställen och berget sluttar brant ner mot havet. Det är som taget ur en äventyrsbok eller deckare där det finns risk att någon trampar fel och faller över kanten.

Folktom strand

Längs med hela berget, nere vid vattnet sträcker sig en strand med små undangömda vikar som nästan aldrig någon är på. I den ände av vandringsleden som ligger vid Macenas strand går det att komma ner till foten av berget utan att riskera livet och därifrån kan man gå längs med berget på stranden ( i riktning mot Mojacar). Sanden är också den färgad av mineraler och har en lite gråaktig ton men den är finkorning och mjuk under fötterna. Någon eller några roar sig också med att bygga staplar av stenar så om det känns tråkigt att bara ligga stilla kan man gå och kika på statyerna.

Det finns inget att köpa på just den här kuststräckan så du får ta med dig snacks och vatten innan du går på vandringsleden. På Macenas-stranden däremot (i riktning bort från Mojacar, mot Carboneras) finns en traditionell chirringuito (strandbar) som är öppen under sommarmånaderna.

Kommer du till Mojacar får du inte missa vandringsleden och de små undangömda stränderna nedanför.

Där pojkar blir till män

Jesus favorit är en strand vid Cádiz på Atlantkusten. En strand som är så mycket mer för honom än bara en strand!

När jag var barn på 70-talet brukade min familj tillbringa våra somrar i en lägenhet som vette ut mot Victoria-stranden vid Cádiz stad. Cádiz var och är fortfarande ett fantastiskt ställe att tillbringa semestern på. Det är inte så många som kanske vet, men Cádiz är faktiskt Europas äldsta stad, grundad av finicierna på 1100-talet.

Det är också en levande ö-stad med många skaldjursrestauranger och olika aktiviteter. Men det allra bästa är de urbana stränderna som är helt integrerade med staden. Och av dessa stränder är det Victoria stranden den som jag gillar bäst. Den är tre kilometer lång med finkornig sand och den är perfekt att gå morgonpromenader på eller fiska krabba vid innan det blir för varmt. Jag har många fina barndomsminnen från den här tiden. Och det var här jag gick från att vara en pojke till att bli en man.

Låt mig förklara: Jag var nog fyra eller fem år när jag gick på stranden med min familj under en sådan där dag då hela stranden är packad med folk. Ena sekunden kände jag mig trygg och höll min mors hand för att i nästa sekund vara helt ensam i världen. Min hand hade släppt min mors och på en sekund hade jag förlorat min familj ur sikte och det var så många människor att jag inte kunde hitta dem igen. Jag förstod inte vad som hade hänt och jag började såklart storgråta.

Livet tog en oväntad vändning

Det tog inte många minuter förrän en vänlig äldre dam kom fram och började prata på ett främmande språk som jag inte förstod. Hon tog tag i min hand och ledde mig till röda korset-båset som fanns på stranden. Hela tiden bölade jag som besatt! I båset kom en snäll livräddare och gav mig en chupa-chupa (en spansk godis-klubba) och frågade mig vad jag hette.

Jag trodde att jag skulle dö den dagen, så upprörd var jag. Jag slutade inte ens gråta när jag hörde att mitt namn ropades ut i högtalaren på stranden. Tio minuter senare kom min mor och mina äldre bröder och hämtade mig. Jag minns att mina bröder såg på mig med beundran. I deras ögon var jag en hjälte som lyckats få så mycket uppmärksamhet.

Behöver jag nämna att jag tre dagar senare ”tappades bort” igen? Den här gången var jag dock mycket mer avslappnad. Jag grät inte, fick inga utbrott, jag letade bara efter en trevlig äldre dam som kunde hjälpa till. Jag tittade på henne med sorgsna ögon och följde snällt med henne till livräddaren som log igenkännande när han gav mig min klubba.

En strand, en klubba och en pojke

När jag satt och väntade, lugnt och snällt kom en annan pojke, ungefär i min ålder in. Han storgrät, hulkade och skrek på ett riktigt pinsamt sätt. Jag kommer ihåg att jag tittade på honom på ett överlägset sätt och tänkte ”vilken baby – tänk så lite han vet om världen”. ”Du har ju redan fått din klubba, nu får du lugna ner dig och vänta”. Plötsligt, kom ytterligare två gråtande gaphalsar in och jag minns att jag kände mig så stor, så världsvan och vuxen. Jag var minsann någon som klarade av ett sådan här situation lugnt och återhållsamt. Jag var redan en man!

Mot slutet av sommaren hade jag fått ytterligare fem klubbor.

De dödas strand

Sedan är det Ramons favorit. Han väljer en av de vackraste stränderna i Andalusien med ett mytomspunnet namn; De dödas strand.

Playa de los Muertos ligger i Cabo de Gata som är en marin nationalpark på Almeriakusten. Stranden är ansedd som en av de vackraste i hela Spanien.

Jag har alltid hört mycket om den här stranden och ville åka och se för mig själv och det var verkligen värt det. Stranden ligger strax söder om Carboneras och man får parkera vid vägen som ligger högt ovanför stranden. Det finns flera bemannade parkeringsplatser som kostar €4 för en dag. Det finns även några gratisplatser men tillgängligheten är dålig och platserna få. Stranden är populär och det lönar sig att komma tidigt på morgonen innan parkeringsplatserna är fyllda. Ställer man sin bil olagligt får man snabbt böter.

Brant vandring

Från parkeringen får man gå till fots, brant nerför till stranden. Har du svårt att gå, mycket att bära eller barnvagn är den här stranden nog inte för dig. Det är cirka 700 meter rakt ner och naturligtvis detsamma på tillbakavägen även om det då känns mycket längre, brant uppför i hettan. Och nere vid stranden saknas faciliteter, det finns inga toaletter eller serveringar så kom ihåg att ta med det du vill dricka och äta. Det saknas också papperskorgar så man får ta hand om skräpet själv. Uppe vid vägen finns dock stora soptunnor där man kan slänga sin soppåse innan man sätter sig i bilen.

Men väl nere kommer du till en stor strand med mjuka stenar som blir mindre och mindre ju närmare vattnet du kommer. Vattnet är turkost och är bland de klaraste vattnen du kan hitta i Spanien. Du ser botten på långt håll och alla sjödjur syns tydligt. På var sin sida om stranden finns stora, dramatiska klippformationer som ramar in stranden. Att spendera dagen här är som att vara en liten stund i paradiset.

Som på de flesta lite undangömda stränder går det alldeles utmärkt att bada naken. Man gör helt enkelt som man vill.

Varifrån kommer då namnet? Sägnen säger att i gamla tider hände det att båtar förliste i stormar utanför området på grund av speciella väderförhållanden och strömmar. Ville det sig riktigt illa spolades döda sjömän upp på stranden. Idag patrullerar kustbevakningen områden och det händer få olyckor. Men namnet hänger kvar.

Jag rekommenderar ett besök på de dödast strand. Du kanske inte får ha hela stranden för dig själv men det är fortfarande en lugn strand och den är väl värt ett besök.

Strand som livsstil

Pelayo är sist ut med att berätta om stranden som blivit en livsstil för honom och hans vänner.

Nawera är en strand i Marbella. Mina vänner och jag växte upp i närheten och vi brukade alltid träffas på stranden under somrarna och njuta av solen och havet.

Vi kallar oss Naweros och vår filosofi är enkel; vi lever glada och hälsosamma liv och tar till vara varje sekund vi kan vara tillsammans med våra vänner, och det var alltid nya olika aktiviteter på stranden.

Det tog inte lång tid innan fler hörde om oss och våra strandaktiviteter. Då bestämde vi oss för att börja arrangera egna fester på stranden. De var väldigt uppskattade och nu har våra ungdomslekar vuxit till ett varumärke ”Naweros”. Vi säljer nu flaggor, t-shirts och kepsar under det varumärket

Nu har vi hållit på i flera  år och varje år blir evenemangen större. Vi lever fortfarande efter vår filosofi och välkomnar alla att vara med. Är du i Marbella måste du söka upp oss även om det dröjer just i år innan vi kommer igång igen.

Om Spanska stränder attraherar, kanske du kan testa hur Spansk du här – klicka här

Om Spanska stränder inte så är så intressant – vad sägs om skidåkning i Spanska bergen? Klicka här. 

Läs också mer om Spanska öar hos Swedish Nomad – klicka här